Jag får känslan av att mina senaste inlägg är något elaka mot dig som läsare. Detta ber jag så hemskt mycket om ursäkt för.

... NOT

Haha. Vad rolig jag är. Fucker.

Nej, men allvarligt. Inläggen är faktiskt inte så speciellt snälla och kan faktiskt framkalla någon slags ångest inom dig. Är du känslig så kan jag tipsa om att:

nr 1, inte läsa min blogg

nr 2, ta på dej ett par förstora skor och gaska upp dig

nr 3, sluta sova i dina föräldrars säng

Men nu är det såhär att om du verkligen tar illa upp av det jag skriver så tar jag verkligen på mig noll ansvar för den saken. Du kan ju alltid börja hata mig eller nåt, om det skulle kännas bättre. Glöm inte att höra av dig innan, så jag vet vems hus jag ska tända på på sista april.

Vårens solstrålar har börjat kika fram bakom de grönande bladen. Kärlekens tid är här. Par går hand i hand i parker. Nykära skrattar och ler. Fler fåglar bidrar till sången utanför ditt fönster. Nedanför ser du en pojke med en flicka i sina armar. Men du då? Du sitter i din jävla stol med hjul framför din dator. Vem har du att älska? Vem älskar dig? Din dator? Önsketänkande. Du vet mycket väl att du är rent förjävlig och alldeles för ful för att någonsin kunna ha ett lyckat förhållande. Ensamheten har hittils tagit hand om dig och kommer även fortsätta med det. Inom dig har du en massa kärlek. Tror du. Det du känner inom dig än bara någon form av desperathet. Solen når aldrig din dunkla datorstol.

Våren är här och Du är ensammare än någonsin.

hur känns det?

(ärligt talat människa. tar du åt dig så, fine with me. men. du kan ju ta det med en nypa salt. upptäckte när jag läste igenom det att jag verkligen trodde på det jag skrivit. shit. jag är bra)

Att någon enstaka gång använda frasen "Det är ödet." är helt okej. För visst, jag förstår att någon så värdelös som du kan behöva någonting att skylla på. Det går bra, du kan faktiskt behöva lasta av dina misslyckanden på nåt annat någon gång. Att slippa gråta om kvällarna och drömma om självrespekten du aldrig haft hade ju varit skönt. Eller hur?

"Det är ödet."

Nej. Det är förfan inte ödet. NEJ!

Ödet finns inte, och tror du på det ändå så finns inte du heller. 

Låt oss säga att du hatar dig själv (ett rent exempel, emo) pga.. hm.. att du är tjock.. säger vi. "Det är ödet.". Du menar att ödet tvingat dig till att skyffla i dig massa onyttigheter? Och att du inte motionerar? ÄR DET ÖDETS FEL? Det är liksom helt omöjligt att du själv försatt dig i situationen? Snacka om att förneka sig själv! Jag tror inte ett skit på din jävla fatalism. Som att varje dag är planerad. Att nån (gud? hmm, nej? djävulen? hmm, nej? tomten? hmm, nej? PRECIS.) bestämt EXAKT vad som ska hända. Du kan ta ditt jävla öde och köra upp det i mumindalen. För det finns inte.

Tills dagen då du kan bevisa att ödet finns tycker jag att du ska sluta skylla på ödet såfort du gör nåt fel. Du gör dina egna fel. Inte ödet.

LEAVE ÖDET ALONE!!!

En person utan egen åsikt, utan egna känslor, utan eget tycke, utan egen självkänsla, utan egna tankar, utan en egen själ. En människa som tycker som alla andra för att få vara delaktig. En person som gör allt för att den vill vara med någon speciell.

En person med egen åsik, med egna känslor, med eget tycke, med egen självkänsla, med egna tankar, med en egen själ. En människa som har egen åsikt om saker och ting och säger emot andra när de har fel. En person som inte bryr sig om andra för att vara unik.

Men vad är egentligen det bästa? Att rätta sig efter andra för att få det man vill ha? Eller att vara sig själv och inte bry sig om de andra?

Självklart låter alternativ nr 2 mer vettigt teoretiskt sett. Men praktiskt sett? Praktiskt sett så är alternativ 1 ett mycket smartare val.

Har vi två personer som är precis enligt ovan exempel så kan vi direkt säga att personen som rättat sig efter alternativ nr 1 är den smartare av dem. Låter osannolikt, men när du tänker efter är det sant. Personen i fråga har en plan. En plan för att få exakt vad han/hon vill ha. Han/hon behöver inga åsikter, sålänge personen får låna andras. Planen är inte välgenomtänkt, nej, den är inte något planerat. Personens undermedvetna har skapat den.

Personen som rättat sig efter alternativ 2 har däremot tänkt väldigt mycket på hur allt ska gå till. Han/hon måste ju verka unik och verkligen vara sig själv så många tycker om honom/henne. Och på så vis får personen det den vill ha. Så fungerar det inte.

En människa som kan betraktas som ett tomt skal, ett skal utan åsikter, utan kall och utan tankar, är något så mycket mer än ett tomt skal. Skalet är långt ifrån tomt.

Och sedan en människa som har egna åsikter, egna tankar och vill vara unik... känns mest paranoid

(känns som att den enda person som kommer att kunna gräva djupare i saker och ting och då förstå detta inlägg är johan persson. ja, det är sant. du fattar inte det här, trots att du tror att du gör det.)

Det är nämligen så att jag och min stora blogg har skaffat ett samarbete. Ja, ett samarbete som i "shit! en blogg med samarbetspartners! fan vilken stor blogg egentligen.". Och ja, så är det. För detta är en stor blogg, och du gillar det.

För att komma till saken. Jag samarbetar alltså med webbradion Radio Rocketcity. Det tycker jag är extremt coolt och det tycker du också (bryr mig egentligen inte ett skit om din åsikt, just därför tycker du som mig). Radio Rocketcity drivs av mina kära kollegor Daniel och Oscar, även kända som Dj Danger och Beatmaster Zeke (no shit, de är lika onskefulla som deras namn). De har lagt ner sitt liv för att för att göra sin webbradio så bra som möjligt. Samarbetet mellan dem och mig ser jag som mycket seriöst. Vi sponsrar varandra kontenueligt (när vi får barnbidraget, alltså) och finns alltid för varandra. Vi ger kritik och hjälps åt för att få allt att fungera så bra som det går.

Radion är till för dig, som gillar allt från blues till sån där megahäftig.. smörmusik. Nej, men ärligt talat så får du fan lyssna och skapa en egen jävla uppfattning. Varför ska jag hålla på att slava för dig? Nej just det. Lyssna på Radio rocketcity eller dö.

http://www.radiorocketcity.studio.nu

 Jag måste påpeka att jag verkligen gillar bakgrundsmönstret jag valt. Det är sådär lagomt irriterande, på gränsen till att kunna göra en människa gravt sjuk i sinnet. Helt perfekt alltså, för om du inte redan lider av någon slags psykisk störning skulle du inte förstå nånting av mina inlägg. Förövrigt har jag noterat att jag oftast, okej alltid, skriver i andra person, alltså du-formen. Och att jag även får det att se ut som att just du är en fullkomligt iQ befriad person (vilket du är. men det vet du redan). Sedan är det dessa paranteser. Jag skriver med paranteser ungefär varannan mening. Men det kan ni ju se som nån slags signaturgrej, eller helt enkelt som nån slags fjortisskrivning (så att du ska känna igen dig, biatch). Och jag gör även ett språkligt fel ca 3 gånger i varje inlägg. Att ordet och placeras efter en punkt är egentligen en smutskastning mot det svenska språket. Men jag tycker att det blir bra, så jag tänker fan inte sluta. Vill även anmärka på att vissa saker i inläggen kanske inte står i sin rätt. Alltså, att allt jag publicerar kanske inte stämmer tänker jag inte ta någon slags ställning för (även fast allt är sant, egentligen).

Så, nu har du blivit informerad om ingenting och precis allt. Exakt som min blogg.. Om ingenting och precis allt.

 Du berättar för din vän på den fullproppade bussen hur dåligt du sov föregående natt. Inte bara din vän, utan även de 5 st personerna runt om dig snappar upp dina ord. Det du inte vet är att 2 av dem vet vem du är, trots att du aldrig sett dem förut. De vet vem du är endera ryktesvägen eller så har de bara sett dig tidigare. Återigen, jag är en tankeläsare: "Ryktesvägen? Folk vet knappt vem jag är? Jag sitter ju hemma jämt." Åhå.. Om det ändå var så, säger jag.

- Tillbaka till ämnet.

Så fort du klivit av bussen börjar de två personerna att prata om dig och det de hört dig säga. Åh, vad coolt. Nej, det är inte coolt, och det är inte du heller idiot! 

Veckorna går och plötsligt kommer någon ur din parallellklass och frågar varför du strulat med hennes ex. Varför du är en hora. Varför du inte har någon självrespekt. Du fattar ingenting (as always). Rykten säger så, påstår hon. "Rykten? Men.. MEN..", TOLD YOU! Du är numera omtalad som en jävla hora. Det som började med ett samtal med din vän om hur dåligt du sover har nu förvrängts till att du inte sov nånting pga att du hade sex med diverse personers ex. På stan känner du dig utstirrad (om du inte redan är det, dvs), folk tittar snett och du ser hur de viskar bakom din rygg. Du börjar undvika att vistas där folk kan se dig.

Ett halvår senare har spåren satt sig. Du är numera van vid att undvika människor.  Den enda plats du känner dig trygg på är hemma eller med dina vänner. Det du inte vet är att ryktet är glömt, lika snabbt som det kom. Du sitter hemma vid din tv och tror att din horstämpel lyser rött i pannan, när ingen ens tillängnar det en tanke längre. 

Jaha, och vem ska beskyllas egentligen? Din vän? Dig själv? Personerna i bussen? Busschauffören? Det är inte lätt att riktigt placera vems fel det är. Och du bryr dig  ändå inte. För du ser bara rätt fram, ur ditt synfält. Jag ser det som en kass omvärld.

Tyck vad du vill, men jag har rätt.

(förövrigt är detta inte verklighetsbaserat så för det första så, tro inte att alla snackar skit om dig. även fast du vet att de gör det. Och för det andra så är det inte ett exempel jag själv varit med om. Om du ens så mycket som tänkte den tanken tycker jag att du ska nånting uppstoppat du vet vart, ditt imbecilla faaan.)

Förutom alla gånger du verkligen förstår vad du håller på med (ungefär aldrig, om du är som mig) kan det vara en smart grej att försöka se saker ur olika vinklar.

För seriöst, det funkar. Te x, ta läxan: Du sitter hemma med din mattebok och ska göra ca 500 tal tills dagen efter för att få godkänt i matte. Det skulle iallafall jag se som ett ganska stort problem (nu står ju inte jag för allas åsikt men visst, självklart, är ditt stora mål att få ig i matte och gå iv och sluta som städare så, go for it!). Det du ska göra för att lösa det hela är helt enkelt att placera boken på golvet. Dig själv placerar du på ett högt bord. Tittar du ner på din mattebok är den inte längre lika stor, och då i dina ögon inte lika betydelsefull (nu relaterar du mitt uttalande till nåt helt annat ämne. fy skäms! storleken spelar faktiskt ingen roll, trots att det i detta sammanhang antyder det). Nej, men ärligt talat så är faktiskt matteboken mindre, och även mattetalen. 

Ditt senare beslut är om du ska stå kvar på bordet resten av livet/gå och göra nåt annat eller helt enkelt inse vilken idiot du är och hoppa ner från bordet och göra dina fucking tal som du skulle gjort för längesen. Som man bäddar får man ligga...

eller..

..DEN MAN LIGGER MED FÅR BÄDDA!