hade simning imorse. livräddning. ironiskt.

långt, långt inom mig så hoppades jag på att elin skulle tappa taget om mig och jag, som den medvetslösa personen jag agerade, skulle sjunka till bottnen och bara försvinna.

trots att jag hoppades innerligt så hände ingenting. är jag förvånad? nej.

i vilket fall. sträckte mig när jag simmade. på ett ställe där man inte ska sträcka sig. tänker inte gå in så vidare detaljerat angående detta. (och nej, jag har inte sträckt mig i ljumsken. hade jag sträckt mig i ljumsken skulle det inte varit nämnvärt i min blogg. jag menar, min blogg är ju lämpad för lite... viktigare saker.)

jag åt ingen lunch idag. tänkte på permiären av generation fett.

jag måste sluta klistra in mitt ansikte på deras kroppar, jag får skev uppfattning om hur jag egentligen ser ut (falska förhoppningar).

hoppas jag slutar blogga efter detta (trots det ovärdiga avslutet). hatar paranteser