Detta är alltså inlägg nummer två (på en och samma dag! shit) och anledningen till det är att jag helt enkelt tänkte berätta lite mer om mig själv och mina såkallade tankar kring denna blogg.

Folk skapar oftast personliga uppfattningar om mig och det tycker jag är bra för då slipper jag helt enkelt säga nånting alls. Men då jag väl måste så brukar jag vanligtvis beskriva mig själv som både insnöad och utfryst. Men det låter kind of som att jag ser ner på mig själv. Ååh emo. Verkligen inte sant. Förövrigt har jag en katt. Och en stor tv. Jag gillar inte den. TVn alltså, katten gillar jag.

Anledningen till att denna blogg skapades är att jag tycker att jag stämmer in på allt en bloggare ska vara. Ensam, utan hobby och med en alltför utförlig fantasi (läs även gärna föregående inlägg som du förhoppningsvis redan gjort). Egentligen gillar jag inte ens bloggar så du är helt välkommen att kritisera mitt val att själv skapa en. KRITISERA ELLER TIG FÖR EVIGT.

Jag är faktiskt fullt medveten om det faktum att alla som bloggar mer eller mindre inte har något liv. Dessa aktiva bloggare som helt enkelt har på tok för mycket fritid. De timmar de kan spendera tillsammans med vänner och hitta på något skoj, eller helt enkelt göra något vettigt som läxan väljer de att lägga på en dum internetsida där de beskriver deras dag till minsta detalj. "hallå mina läsare blir besvikna annars", men skit ner dig, den enda som läser din blogg är en 52 årig pedofil. Jag vet, sanningen kan göra ont men detta är för ditt eget bästa.

Ta inte illa upp pga min kritisering (okej, GÖR DET) men allvarligt talat, som att någon bryr sig om vad du gör på dagarna när det enda du gör är att blogga?

Förresten så vet jag vad du tänker. Du tänker ungefär "vilken idiot. hon klandrar dem som skriver blogg när hon gör det själv". Men tänk om jag är en idiot? En extrem nolifer kanske. Där ser du, jag är en tankeläsare.