Jag är väl ingen direkt talare eller så. Aldrig varit, kommer aldrig vara. Inte så att jag inte kan tillgodogöra mig ett tal, är väl hyfsat kreativ ändå. Vid jämna mellanrum. Är väl snarare inte den typen. Saker låter bra i skallen och ser bra ut på papper, men det låter bara töntigt när jag säger det. Säger bara bra saker spontant. Inövat låter mest fjolligt och tillgjort. Därav föredrar jag det spontana, gällande allt faktiskt. Men åter till ämnet. Är väl kanske lite av en mes dessutom, som med nöje pratar med folkgrupper under mindre officiella tillställningar men under stränga reformer gärna får tunghäfta. Tittar ut över min publik och inser att nej, det här kommer aldrig gå vägen. Kanske har dålig självkänsla. Förutspår vad som kommer hända och ger mig därmed inte in på det. Hade det någon gång gått bra hade jag nog haft bättre initiativförmåga. Det kanske är psykiskt, vad vet jag. I vilket fall, som jag sa så är jag väl ingen direkt talare. Men med det här inlägget skrivet så ber jag er härmed, allihopa, att

dra åt helvete

mina händer må skaka men glöm aldrig att trots det så är det fortfarande du som är fulast i rummet