det börjar dra ihop sig. jag har alltid föraktat dagen då jag ska få mitt första ig. jag känner hur den är påväg. och jag kan inte göra någonting åt det. det är kört. min (inte speciellt imponerande) meritlista skall svärtas ned. fruktansvärt. det absolut värsta vore om jag helt enkelt får ig på båda proven. jag skäms ihjäl. men jag kan inte hjälpa att min iq är i klass med grannens hund. jag skall nu be högre makter om välsignelse för att sedan sätta mig och invänta den fruktade dagen. ibland hatar jag mig själv