insåg att jag glömt bort att berätta om min underbara 7 timmar långa resa hem som ägde rum i torsdags. ja, till att börja med satt jag alltså fast i ett flygplan i 7 timmar. smart som jag är, hade jag faktiskt med mig en bok. den hade jag dock redan läst ut. min fantastiskt underbara vackra magiska otroliga ÄLSKVÄRDA mp3 var också med. den lyckades, på ett okänt sätt, dö dagen innan hemfärden. så jävla lycklig jag var alltså (måste påpeka att jag undvikit att lyssna på den under hela veckan för att den skulle ha batteri under HELA hemresan.). stod på balkongen och var riktigt förbannat taggad på att slänga ner den helvetiska lilla saken i den hårda marken (egentligen hade jag mer lust att syla den i huvudet på våra tyska grannar som aldrig kunde hålla käften.). men någonting hindrade mig. mammor är bra.

men i vilket fall. jag satt på ett plan i 7 timmar. jag höll på att bli galen.

vid ett tillfälle trodde jag att min eviga otur hade vänt. de skulle visa en film! men det tog inte lång tid innan jag insåg att jag verkligen är oturs-förföljd. ljudet visade sig vara ett knakande i öronen. jag tittade på filmen ändå. det var inte det minsta underhållande.

jag har vekligen tur när det gäller resor måste jag säga

jag beundrar mig själv ibland. idag är en sådan dag. jag beundrar mig själv pga min fantastiska planering. jag har prov på tisdag. det hade varit en fördel att ha jobbat med talen i boken i skolan. men har jag gjort det? nej.

har jag gjort dessa talen hemma? nej.

jag har inte gjort ett skit.

jag beundrar mig själv ibland