av någon konstig anledning kom jag nyss att tänka på min vackra respartner under min resa från göteborg och hem. att hon plötsligt uppenbarade sig i mina tankar kan vara pga att jag kollade på en bild med muminpepparkakor som jag och elinx2 bakade i lördags. att jag associerar henne med muminpepparkakor kan ha att göra med att hennes dialekt var aningen finsk. 

det var nämligen såhär, olivia, jag och linn skulle ta tåget hem från göteborg. Restid: 13 timmar.

jag hade den udda biljetten, vilket betydde att jag endera skulle sitta själv hela resan (det hade varit fullkomligt underbart!) eller bli placerad bredvid en främmande människa. Vi var ombord på tåget ca en halvtimme innan avgång (med tanke på att vi höll på att missa tåget till göteborg från mellansel, och då hade vi varit där en timme innan) och det tydde ganska mycket på att jag skulle få sitta ensam tills ca 5 minuter innan avgång. 

En mycket vacker varelse uppenbarar sig till vänster om mig. Jag tittar upp, ser en stor kvinna med orange-rött platt, kort, halv-taskigt lockigt hår med glasögon och ganska barsk uppsyn. för att bemöta min respartner ler jag ett ytterst inställsamt leende och öppnar min mun för att säga hej. men tanten i fråga tittar på mig i en halv sekund för att sedan slänga sig ner på sätet. 

I och med att jag hade fönsterplats (L) så kan man väl säga som så att jag fick kissa när hon kissade. genom att vi inte ens sade hej till varandra utbytte vi heller inte ett enda ord under resan, hur vågar man efter 5 timmars tystnad säga "Jag måste gå på toa, kan du akta på dig"?!?!? nej. exakt.

såfort hon satt sig tog hon fram garn och stickor och började virka. det höll henne sysselsatt i ungefär 7 timmar uppskattningsvis.

lite nu och då tog hon fram sin mobil och tittade vad klockan var. mobilen hade hon placerat i fickan på jeansen. jeansen satt sådär lite halvtajt som jeans kan göra när man sitter ner. det var lite bökigt.

(här tänkte jag skriva om hur hon luktade, men jag tror jag skippar det)

iallafall. för att hålla humöret uppe så tänkte jag lite nu och då "hon ska säkert av vid nästa station". hur resonerade jag då egentligen? hon pratade finlands-svenska? i vilket fall. hennes mobiltelefon ringde ca 2 gånger under resan. själv ringde hon en gång. jag försökte uppfatta vart hon skulle i och med hennes telefonsamtal. det gick inge vidare. jag började tappa hoppet mot 12 snåret på natten då hon tog fram en nack-kudde. 

plötsligt tar hon fram sin biljett, och som den smidiga personen jag är så lyckas jag då se vart hon ska.

Hemavan.

det sa mig ju inte ett skit iofs då mitt geografiska kunnande inte sträcker sig utanför örnsköldsvik (det täcker knappt innerstan). (och nej linn, inga kommentarer om att jag hade mvg i mitt slutbetyg)

MEN! jag lyckades även se när hon skulle av tåget! 06:48.

vi skulle vara framme i övik: 05:30.

jag hade smått problem med att sova. (berodde det på att hon snarkade? nej herregud.)

men jag sov ungefär en timme ändå. tror jag. förlåt mig kära respartner (namn: okänt) för att jag en gång råkade nudda med min hand på ditt ben.

när olivias larm ringde för att väcka oss ca 15 minuter innan vi skulle av så började jag plocka ihop grejerna. tanten hade vaknat av alarmet och innan jag fått ihop allt så ställde hon sig upp och liksom väntade på att jag skulle gå förbi. (notera att jag verkligen inte sa ett enda ord till henne! jag sa inte ens "nu ska jag av" utan hon ställde sig upp utan minsta begäran)

stresspackade ihop och klev förbi tanten, utan att vara fullt säker på att jag fått med mig allt. satte mig på sätet mittemot. efter några minuter klev vi av.

det jag ville med detta inlägg var att dela min fantastiska resa med Er, mina kära läsare. Men det egentliga syftet var att tacka Dig, Min trogna respartner (namn: okänt) med krulligt oranget hår och glasögon (och finsk dialekt). Tack för att du tog del av 13 timmar av mitt liv. Våra vägar har korsats och någon gång kanske de åter skall korsas. Tack för att vi inte utbytte ett enda ord. (fytusan höll på att bli tokig. jag = inte prata på 13 timmar!?!?!?) Tack för din fantastiska lukt och för dina telefonsamtal. Tack för att du virkade i en evighet och för din grå nack-kudde.

Tack kära respartner. Jag hade en underbar resa med dig.

 

Cliss

21 december 2008 12:47

Haha...du får vara med som så mycket du, eller så är det bara du som berättar sånt här, haha

http://clissmaster.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  helt otroligt att denna blogg har någon slaviskt följande läsare. du ska ha ett jävla grattis känner jag ...

      fick en trevlig överraskning häromdagen när jag var inne på blocket (fråga mig inte varför). vet inte vad ni tycker men personligen tror jag att snuffe1 är den perfekta mannen för mig.   käre snuffe1, jag kan inte påstå annat än att ...

  borde man veta vad man vill göra med sitt liv när man är 18 år? är det nu jag ska bestämma mig för vad jag ska göra tills jag är 65 och drar på pensionärskryssning till åland? är det på något sätt fel att inte ha en susning om vad i helvete man v...

Jag är väl ingen direkt talare eller så. Aldrig varit, kommer aldrig vara. Inte så att jag inte kan tillgodogöra mig ett tal, är väl hyfsat kreativ ändå. Vid jämna mellanrum. Är väl snarare inte den typen. Saker låter bra i skallen och ser bra ut ...

  jag var på gymmet idag. bredvid mig cyklade en man som uppskattningsvis vägde 3 gånger så mycket som mig. jag övervägde att lägga in en stöt. började trumma på hantagen lite försiktigt. han började trumma. jag slutade trumma. han slutade trumma. ...