elin ser ut som bacon

oscar och jag har kommit fram till en mycket logisk förklaring till varför livet är som en bergochdalbana, alltså varför allt i ena sekunden är skitbra och i nästa stund rent förjävligt.

det är nämligen så att hela livet är som en lång jävla baksmälla. en sån jävla fet baksmälla att man i ena sekunden sitter och käkar glass och plötsligt ligger man och spyr. därimellan ligger man nånstans och försöker komma ihåg varför man lever.

frågan är dock: när fan var festen?

den måste varit så jävla ös.

det har vi också svar på! vi festade så jävla hårt att vi inte minns ett jävla skit (hm.. klassfest.. hmm..). därför har vi ingen aning om när själva festen ägde rum.

så. ännu en teori. en mycket slående måste jag säga.

med hopp om att baksmällan ska gå över så förbannar jag världen samt önskar er alla en god nattssömn. (självklart med massa mardrömmar)

eller är det bara din hobby att trycka ner mig? 

jag undar bara varför hela världen är emot mig.